Carrie på Kong i Paris
Carrie: "This seems like a lovely restaurant..."
Alexandr Petrovskys ex-fru: "Yes. It used to be. Not so much anymore. The chairs. Hideous!"
Fashion Merchandising från huvudkontoret i Paris och Rendez-vous på Kong
Ännu en lärorik dag på Kenzo. Började morgonen med att komma försent tack vare ett försenat tåg. Någon borde säga till tågkonduktörerna på Öresundstrafiken på skarpen, och denna någon kommer en vacker dag vara jag själv. Kommer dock säkerligen sluta med att jag blir utsparkad och ännu mer försenad i väntande på nästa tåg. Hursomhelst, verkade inte min chef bry sig allt för mycket, och verkade dock ha annat i tankarna. Kenzos fashion merchendiser från huvudkontoret i Paris skulle komma under dagen och hjälpa till med färgsättningar och artikelplacringar i butiken. Jag väntade med spänning på den fransman som skulle dyka upp, men tänkte för mig själv besviket att det säkerligen skulle vara en sur liten japansk-fransk gubbe med pekpinne och rynkad näsa. Så fel jag hade! Plötsligt dök en söt liten kille upp i dörren, bärandes på en second-hand mini-bag från Dior i blått monogram upp i dörren. Han frågade efter min chef på engelska, med en stark fransk brytning. Jag smälte.
Under hela dagen, arrangerade vi, vek, hängde upp och matchade. Skor flyttades fram och tillbaka, skjortor packades upp, och ideligna rundor upp på lagret var på schemat. Sammy, som han hette, var aldrig nöjd. "Non, non et non!" ropade han ibland förbannat, och gjorde om allting från början. Skjortor flög kors och tvärs, och galgar dinglade som aldrig förr. Det var roligt att se en kille så djupt insatt i något som har med mode att göra. Jag undrade för mig själv om han var gay, och fick också ett svar när "Sade" hördes i stereon som spelas på Illum. "Ahhh J'ADORE Sade!" Ropade han förtjust. "She is only girl, I would marry, tu vois? It would be like this: Sing a song, sing a song, sing a song!" skrattade han förtjust.
Min mamma lyssnar på Sade. Anyways, tillslut var det dax för Sammy att flyga tillbaka till Paris. Han verkade mycket nöjd med resultatet av slipsarna jag hjälpt till att arrangera, vilket gjorde mig mycket glad. Min chef tittade uppgivet på den hög av kläder Sammy bestämt sig för att trots allt inte använda, och mumlade något om att "få vika hela jävla natten". Innan Fashion merchendisern gav sig av, lovade jag att höra av mig när jag kom till Paris för att "prend un verre et bavarder un peu" . Vi skvallrade lite om den trendiga och otroligt fabulous restaurangen "Kong" i Kenzos huvudkontor byggnad där bl a sista avsnittet av "Sex and the City " spelades in". Ni vet, där Carrie sitter med Alexander Petrovskis ex-fru och äter lunch. Det råkar även vara min och min ex-pojkväns favoritrestaurang, och dock att den borde ge mig "the creeps" älskar jag den fortfarande högt. Om ni har vägarna förbi, try the duck, it's amazing.
Intervju av danska Kanal 2 för Kenzo
Vissa dagar blir bara så fantastiska. Såna som man känner att man kommer att minnas ett tag, och se tillbaka på då andra inte lyckas lika bra. Idag var just en sådan dag. Vaknade utvilad (dock något sent!) men lyckades sätta ihop en snygg kladkombination bestående av ett par söta beige och silvriga pumps, svarta korta shorts, en vit blus och en beige bolero. Till det kombinerade jag ett halsband i silver jag fått från mormor, och som jag faktiskt sett kopior av på H&M förra veckan. Fick skjuts till centralen, och gick in på Pressbyrån och köpte nya ELLE (ett helt fantastiskt nummer, de har verkligen bättrat sig tro mig!) och läste skvaller reportaget om "Vilka kändisar som gör en outfit hot eller not"). Träffade som vanligt älsklingen Tarik på tåget och tillsammans satt vi lutade över tidningen och läste det mycket intressanta skvaller reportaget och knaprade på rån. Kex alltså. Visste ni till exempel detta:
"En människa som verkligen kan stjälpa en hel kollektion från Gucci är ingen mindre än Victoria Beckham. För några år sedan, under den gamla goda tiden då Tom Ford var chefsdesigner för Gucci, ringde han till London-butiken för att ge dem strikta order om att inga kläder fick skickas iväg till Mrs.Beckham. Då butiken förklarade att hon faktiskt köpte dem själv, tystnade chefsdesignern tvärt och frågade strängt efter en lång stund : "What can we do to stop her?".
Måste säga att det inte kan vara lätt för Vickan att få höra sådant, speciellt inte som att hela hennes liv verkar gå ut på att jobba på sin look. Under en shoppjngtur i Milano, hade en papparazzi fotograf under några timmar lyckats fotografera henne med hela 4 olika outfits. Hon hade alltså sprunigit in om hotellet mellan affärsbesöken för att byta kläder, så att hon alltid skulle synas i det "hippaste". Utseendefixerad?
I alla fall, back to me. Jobbet flöt på som vanligt, då plötsligt en snygg kille i 35-års åldern marscherade in, och presenterade sig som Bla bla bla från Tv 2 från Riksnyheterna i Danmark. Han tyckte att det var "fantastiskt" att jag som svensk jobbade i Danmark och frågade om jag ville ställa upp på en intervju om mitt jobb i Danmark, och varför jag egentligen sökt mig dit. Sedan blev jag även filmad när jag expiderade en kund (till hans stora lycka!) och svarade i telefon. Min chef gnuggade händerna av lycka och det var nästan så att man kunde urskilja dollar-tecken i hans ögon. En riksomtäckande reklam på bästa sändningstid i dansk Tv- alldeles gratis! Jag passade på att ta upp den där obekväma söndagen jag gärna skulle vilja slippa i början på september.....
Väl hemma igen efter jobbet, ser jag att jag fått min skatteåterbäring på 1500 Kr. Så var den Louis Vuitton-kalendern betald som jag tänkte investera i imorgon. Nästan, hehe. Och plötsligt ringer morfar som vill bjuda på en god middag på en restaurang inne i stan. Ah, livet är allt bra härligt ibland...Imorgon ska jag få min lön och då är det bara två ord som gäller. Louis Vuitton, here I come!
ps. Hela inslaget kan ni se här http://nyhederne.tv2.dk/?tabvideo > Torsdag 19.00 > Kritik af AF
Sms:krig, Cannes-längtan och Värmdö
Tänk om allt var som det var sommar året runt?
Var ledig från jobbet idag, imorgon sätter jag igång. Allvaret börjar. Dax att bli seriös. Time to pull up the sleeves. "How boring" skulle Chris ha sagt som jag sms krigade med i förrgår.
Chris : Come to St Tropez tonight
jag: No, I'm gonne stay in Cannes. You come.
Chris : Dont think so. St Tropez!
jag: Cannes!
Chris: St Tropez!
jag: Cannes in infinity!
Chris: How boring
jag: C'est la vie...(in Cannes!)
På fredag åker jag iaf upp till Sthlm för att fira min lilla systers konfirmation på Värmdö. Roligt, har inte hunnit med Skärgården än, så det passar ju bra. Ska försöka hinna med en utgång med Ebba på lördag också, så vi kan catch up efter Frankrike ordentligt. De ringde till mig från H&M i Paris häromdagen. Jag ska dit på anställningsinterviju, skulle höra av mig när jag kom till Paris. Läskigt, hur ska jag hinna med allt? So little time, so much to do. Känner mig lite ensam här ikväll med min osociala lillebror som enda sällskap. Lever mig halvt in i ett Sex and The City avsnitt som går på Tv:n. Det när Carrie är otrogen mot Aidan med Big. Usch...När hittar jag Mr. Big?
Ps. En sån keps som Ebba har, fick jag också på VIP Room i St Tropez. Glömde dock kvar den i en Ferrari som just nu står parkerad i Monaco någonstans. Jaja, den har nog det ganska bra där i alla fall...
Ps2. Gud vad jag blir irriterad på Stureplan.se! Asså, det enda dom kan skriva är om hur Daphne Leon festade i St Tropez på Nikki med Pierre Casiraghi. Han hällde tydligen champagne under hennes tröja eller något. 1) Hon är inte cool 2) Been there, done that 3) Pierre föredrar blondiner.
I love Cannes
Var annars kan man få skjuts i en vit Rolls Royce med sina bästa kompisar till världens roligaste förfest klubb Le Loft? Cannes, I miss you...