Tillbaka till Paris!

Tillbaka till Paris!

Den 3e: januari kl 07, 35 (Jag vet, sjukt tidigt men skall träffa min landlord) går ett plan från Köpenhamns flygplats till Paris Charles de Gaulle. Ombord sitter jag, och jag har inte bokat någon returbiljett!

Börjar en praktik på Internationella Handelskammaren den 4:e som ligger på Cours 1 Albert Premier, bara fem minuters väg från lägenheten på Avenue George V jag skall bo i första veckan. Bor på sjätte våningen UTAN hiss, så jag fasar redan nu hur jag ska kunna kånka upp min resväska uppför de TOLV trapporna. Annars får jag väl ställa mig på gatan och vissla in någon hjälpsam fransman!
Praktiken är på 2 månader, sen skall jag försöka att förlänga den...

Julafton! Finalment!

Gud, världens bästa dag har anlänt, och i år är den något alldeles extra. BRA julklappar ligger under granen, en god doft av anka och lax kommer från köket och ingen snö. Kan det bli bättre?

I år har jag varit extra engagerad i julklappsköpen till mig. Förra året, körde jag mer på teorin "Jag får väl vad jag får", och orkade inte engagera mig särskilt mycket. En bidragande faktor var väl att jag befann mig i Paris vid denna tidpunkt också och var på en vild julklappsjakt där också. Julen där är något helt fantastiskt. Champs-Elysées är upplyst av dussintals träd som kantar alléerna. Varje butik har lagt hundratusentals kronor på att smycka sina skyltfönster. De stora varuhuset Printemps och Galleries Lafayettes har varje år ett speciellt tema (superhemligt) som de avslöjar under den stora skyltsöndagen. Förra året körde Printemps på "Alpstuga" och gjorde sina arrangemang därefter. En stor stuga ställdes upp och användes som ett mysigt café där man kunde beställa varm choklad. Kändes 100% genuint, och det var nästan som att man kände för att dra på sig skidorna och ta en tur nerför Boulevard Haussman!

Hursomhelst hittade jag ett par fina klappar dagarna innan jag skulle åka hem. Med dem nerpackade i bagaget, åkte jag ut till flygplatsen med min dåvarande pojkvän. Dock uppstod ett litet problem när jag skulle checka in - jag hade 20 kilo i övervikt. Låt mig påminna er om att tillåten vikt för incheckade bagage är just 20 kilo, vilket innebar att jag hade det dubbla i extra följe. Tanten bakom disken räknade snabbt ut att det skulle kosta mig 200 euro och hänvisade mig till en annan disk.
-Just send me a bill! Svarade jag kaxigt och klängde ut min väska igen från bandet. Det visade sig dock, att detta inte ingick i deras "Oversized bagage-service" och det var bara att snällt betala eller avlägsna sig från flygplatsen. Detta var ju väldigt oturligt, tänkte jag för mig själv som just unnat mig en extra shoppingrunda på Dior och inte rikigt räknat med en sådan oanad utgift på flygplatsen. Tur att pojkvännen var med kan jag bara säga...

Ny blogg: I'm saying I'm a golddigger!

Ny blogg: I'm saying I'm a golddigger!


HELGMYS MED ANNA MADSEN - Madsen, just fabulous
Blogg: I´m saying I´m a golddigger
 
Anna Madsen är Piccaboos egna fashionista och bloggar om mode och annat livsviktigt som vi gärna tar del av. Här delar hon med sig lite av sin dagliga glamourvärld som inte sällan innehåller en hel del shopping, modespaning och fashiontips.


Text: Anna Madsen
Frontbild: Thomas Mead

I´M SAYING I´M A GOLDDIGGER


“Allt som glimmar är inte guld”. Personen som kom på det uttrycket måste ha befunnit sig på Lindex acessoar-avdelning i Oxie och stått och tvekat mellan två plast-tiaror till kvällens ära på ”Club Mazarin”. Jag hävdar däremot motsatsen när jag står inne på Harrod’s bijouteri-avdelning i London. Det är en makalös upplevelse utan dess like. Fantastiska diamanthalsband utställda i montrar i varje hörn. Rubiner som gnistrar förförande mot en och smaragder med en självsäker briljans. Du tror att du snubblat i farstun, dött och kommit till himlen. För finns det en, så finns den här. Sankte Per står borta i disken och håller upp ett gnistrande armband i form av en leopard på språng, beklädd med safirer och vitt guld, och det vattnas i munnen på dig som om du var ett fattigt barn i Bangladesh som trånade efter en bit bröd. För det är här det stannar. Ett abrupt och kallt stopp när du får se prislappen. Nej, det är inte tre nollor för mycket. Taxfree-rabatt? Don’t count on it, darling.



På ett sätt kan jag säga att jag förstår folk som faller för glamouren, flärden och lyxen. Att för en gångs skull inte bara titta, utan också köpa. Eller snarare få. Tänk dig att vara uppvuxen i Srebnica i norra Ukraina. Du bor tillsammans med dina åtta syskon i en tvåa, medan din mamma står och lagar kvällens middag: rotmos, med eller utan spad.. Din dagliga syssla består av att sälja gamla äpplen på torget, bråka med babuschkor och mota bort skräniga duvor (s.k. ”flygande råttor” som jag tycker om att kalla dem) från ditt stånd.  Lockande? Nej, inte särskilt. Något som däremot kan låta mer intressant är att träffa en förmögen herre i sina ”bästa år” för att komma iväg, skämmas bort och få ta del av platser du aldrig sett förut. Kostnad? Din själ. Men va faan! - den är i alla fall klädd i en silverräv från Fendi.



Fendi, baby... Fendi...


Fullt så desperat efter det där armbandet är jag kanske inte, trots att det känns när de drar mitt kort för några solglasögon från Gucc
i inne på Harvey Nichols (105-109 Knightsbridge SW1X 7 RJ). Ja, jag vet att det är december, men skall man vara först till nästa år så gäller det att vara tidigt ute. Några timmar senare beger jag mig i en taxi till restaurangen Cucoon (65 Regent Street, W1B 4EA) för att möta upp pappa som tillsammans med några kollegor från adokatfirman Vinge är på tjänsteresa i den engelska huvudstaden. Kyparna ger menande blickar till varandra när de går förbi vårt bord där jag sitter med några män i 50-års åldern.



Cocoon i London - en matresa i lyx


Diskret lyssnar de till vårt samtal om medlemsrestaurangen Annabels (44 Berkeley Square, Mayfair W1X 5DB) som på senare fått ett uppsving i form av en yngre publik i och med de allt mer frekventa gästerna Hugh Grant och Jemima Kahn.

Denna engelska skönhet blev känd för några år sedan, då hon som katolsk överklassflicka konverterade till islam och hängde med en snygg badboy från Pakistan vid namn Imre Kahn till hans hemland för att inte återvända till London och sin chockade familj på flera år.Vad gör man inte för kärleken?
Frågan är bara; kärleken till vad…



 



Jemima Khan till vänster


Efter en god middag möter jag upp Ebba, Diana och Lisa för att denna kväll besöka The Cukoo Club (Swallow Street, Mayfair W1B 4EZ). Min avsikt för kvällen är att träffa på Curious George som även skalll befinna sig där. Han berömmer min guldklänning och jag återgäldar komplimangen gentemot hans Am-Ex i samma färg. Vi pratar lite om nyår, om vilket dilemma alla St Moritz och Klosters-fantaster måste stå inför då det inte finns någon snö i alperna, och att det nu är just impossible att få tag i biljetter till Västindien. Jag själv nämner att jag hoppas kunna bege mig till Paris, och Curious George säger att det är möjligt att även han beger sig dit.-  ”I’ll be staying at the George V Hotel…” - nämner han i förbifarten, och jag kan inte låta bli att le.





Så passande med tanke på hans smeknamn som jag i hemlighet gett honom. - ”See you and George in Paris then…” - säger jag nonchalant innan jag lämnar klubben och honom. Jag vänder mig inte om, men ser i ögonvrån att han följer mig med blicken tills jag är utom synhåll. Jackpott, baby.

Väl tillbaka i kalla Norden går jag rastlöst av och an och väntar på att min Monogram Miroir-väska från Louis Vuitton skall levereras till butiken i Köpenhamn. Efter ännu en misslyckad visit där, återvänder jag hem nedslagen och sticker ner handen i brevlådan efter posten.



Den förbeställda väskan, som snart skall bli min...


Till min lycka fiskar jag upp ett guldfärgat kuvert som jag snabbt river upp. En inbjudan för en fest med guldtema, arrangerad av Susanne Lundberg och Mollie Silfverhjelm den 15:e december ”V” i Stockholm.

”Kom och dämpa vår 20-års ångest i Champagne”.



Jag osar direkt och lovar dem att vara med i denna svåra stund, och ser fram emot en kväll där allt som glimmar faktiskt är guld



Med gyllende hälsningar,
Anna