Ny blogg: I'm saying I'm a golddigger!

Ny blogg: I'm saying I'm a golddigger!


HELGMYS MED ANNA MADSEN - Madsen, just fabulous
Blogg: I´m saying I´m a golddigger
 
Anna Madsen är Piccaboos egna fashionista och bloggar om mode och annat livsviktigt som vi gärna tar del av. Här delar hon med sig lite av sin dagliga glamourvärld som inte sällan innehåller en hel del shopping, modespaning och fashiontips.


Text: Anna Madsen
Frontbild: Thomas Mead

I´M SAYING I´M A GOLDDIGGER


“Allt som glimmar är inte guld”. Personen som kom på det uttrycket måste ha befunnit sig på Lindex acessoar-avdelning i Oxie och stått och tvekat mellan två plast-tiaror till kvällens ära på ”Club Mazarin”. Jag hävdar däremot motsatsen när jag står inne på Harrod’s bijouteri-avdelning i London. Det är en makalös upplevelse utan dess like. Fantastiska diamanthalsband utställda i montrar i varje hörn. Rubiner som gnistrar förförande mot en och smaragder med en självsäker briljans. Du tror att du snubblat i farstun, dött och kommit till himlen. För finns det en, så finns den här. Sankte Per står borta i disken och håller upp ett gnistrande armband i form av en leopard på språng, beklädd med safirer och vitt guld, och det vattnas i munnen på dig som om du var ett fattigt barn i Bangladesh som trånade efter en bit bröd. För det är här det stannar. Ett abrupt och kallt stopp när du får se prislappen. Nej, det är inte tre nollor för mycket. Taxfree-rabatt? Don’t count on it, darling.



På ett sätt kan jag säga att jag förstår folk som faller för glamouren, flärden och lyxen. Att för en gångs skull inte bara titta, utan också köpa. Eller snarare få. Tänk dig att vara uppvuxen i Srebnica i norra Ukraina. Du bor tillsammans med dina åtta syskon i en tvåa, medan din mamma står och lagar kvällens middag: rotmos, med eller utan spad.. Din dagliga syssla består av att sälja gamla äpplen på torget, bråka med babuschkor och mota bort skräniga duvor (s.k. ”flygande råttor” som jag tycker om att kalla dem) från ditt stånd.  Lockande? Nej, inte särskilt. Något som däremot kan låta mer intressant är att träffa en förmögen herre i sina ”bästa år” för att komma iväg, skämmas bort och få ta del av platser du aldrig sett förut. Kostnad? Din själ. Men va faan! - den är i alla fall klädd i en silverräv från Fendi.



Fendi, baby... Fendi...


Fullt så desperat efter det där armbandet är jag kanske inte, trots att det känns när de drar mitt kort för några solglasögon från Gucc
i inne på Harvey Nichols (105-109 Knightsbridge SW1X 7 RJ). Ja, jag vet att det är december, men skall man vara först till nästa år så gäller det att vara tidigt ute. Några timmar senare beger jag mig i en taxi till restaurangen Cucoon (65 Regent Street, W1B 4EA) för att möta upp pappa som tillsammans med några kollegor från adokatfirman Vinge är på tjänsteresa i den engelska huvudstaden. Kyparna ger menande blickar till varandra när de går förbi vårt bord där jag sitter med några män i 50-års åldern.



Cocoon i London - en matresa i lyx


Diskret lyssnar de till vårt samtal om medlemsrestaurangen Annabels (44 Berkeley Square, Mayfair W1X 5DB) som på senare fått ett uppsving i form av en yngre publik i och med de allt mer frekventa gästerna Hugh Grant och Jemima Kahn.

Denna engelska skönhet blev känd för några år sedan, då hon som katolsk överklassflicka konverterade till islam och hängde med en snygg badboy från Pakistan vid namn Imre Kahn till hans hemland för att inte återvända till London och sin chockade familj på flera år.Vad gör man inte för kärleken?
Frågan är bara; kärleken till vad…



 



Jemima Khan till vänster


Efter en god middag möter jag upp Ebba, Diana och Lisa för att denna kväll besöka The Cukoo Club (Swallow Street, Mayfair W1B 4EZ). Min avsikt för kvällen är att träffa på Curious George som även skalll befinna sig där. Han berömmer min guldklänning och jag återgäldar komplimangen gentemot hans Am-Ex i samma färg. Vi pratar lite om nyår, om vilket dilemma alla St Moritz och Klosters-fantaster måste stå inför då det inte finns någon snö i alperna, och att det nu är just impossible att få tag i biljetter till Västindien. Jag själv nämner att jag hoppas kunna bege mig till Paris, och Curious George säger att det är möjligt att även han beger sig dit.-  ”I’ll be staying at the George V Hotel…” - nämner han i förbifarten, och jag kan inte låta bli att le.





Så passande med tanke på hans smeknamn som jag i hemlighet gett honom. - ”See you and George in Paris then…” - säger jag nonchalant innan jag lämnar klubben och honom. Jag vänder mig inte om, men ser i ögonvrån att han följer mig med blicken tills jag är utom synhåll. Jackpott, baby.

Väl tillbaka i kalla Norden går jag rastlöst av och an och väntar på att min Monogram Miroir-väska från Louis Vuitton skall levereras till butiken i Köpenhamn. Efter ännu en misslyckad visit där, återvänder jag hem nedslagen och sticker ner handen i brevlådan efter posten.



Den förbeställda väskan, som snart skall bli min...


Till min lycka fiskar jag upp ett guldfärgat kuvert som jag snabbt river upp. En inbjudan för en fest med guldtema, arrangerad av Susanne Lundberg och Mollie Silfverhjelm den 15:e december ”V” i Stockholm.

”Kom och dämpa vår 20-års ångest i Champagne”.



Jag osar direkt och lovar dem att vara med i denna svåra stund, och ser fram emot en kväll där allt som glimmar faktiskt är guld



Med gyllende hälsningar,
Anna


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback