Ny blogg: The London party and stress syndrome

Ny blogg: The London party and stress syndrome


FREDAGSMYS MED ANNA MADSEN - Madsen, just fabulous!
Blogg: London stress syndrome
 
Anna Madsen är Piccaboos egna fashionista och bloggar om mode och annat livsviktigt som vi gärna tar del av. Här delar hon med sig lite av sin dagliga glamourvärld som inte sällan innehåller en hel del shopping, modespaning och fashiontips.


Text: Anna Madsen
Foto på Anna: Thomas Mead, Mainstreamfoto

LONDON STRESS STYNDROME!

Mask till lunch, Carlton-häng, Movida-flirt och Tramp-Dj-ande. Med dessa symptom kan man diagnostisera ”The London Stress and Party-syndrome” som drabbade mig under min helg i London. För er som dock inte är bekanta med denna sjukdom, krävs det en vidare förklaring till åkomman som drabbar en i London…





1) Mask till lunch
Väl där under torsdagen, begav vi oss till den lilla, men mycket populära lunchrestaurangen Tartine (114 Draycott Avenue SW3 AE3). Det är här du finner Knightsbridge-typerna i alla åldrar och ”The Tramp-crowd” som du festat med kvällen innan. Vi satte oss ner, och jag beställde en sallad från menyn. Däremot fick jag mig en mindre chock när jag, efter att ha komplimerat den goda smaksättningen, får se något grönt och avlångt röra sig på tallriken. Nej, det var inte en levande broccoli.



Något grönt, avlångt och rörligt på tallriken - här på Tartine


Vid insikten av att det var en larv som förnöjt låg och knaprade i sig mina dyra salladsblad, svimmade jag (nästan). Efter ett gallskrik, tillkallade jag kyparen och kommenderade honom att ta bort den så fort som möjligt inför min och de andra lunchgästers åsyn. Detta gjorde han också, men med ett försök till en uppmuntrande kommentar som löd: - ”Don’t worry! That only means that your salad is perfectly fresh!” Detta fick mig att helt tappa fattningen. Inte bara hade de försökt få mig att äta något levande, utan menade också att händelsen var av det positiva slaget. - ”Perfectly fresh?!” - ekade jag - ”I don’t consider a salad fresh, if it contains worms!" Tydligen var han av en annan åsikt. När en kompis också ringde, berättade jag om det inträffade i upprört tonfall, något som fick servitören vända sig om och ropa: - ”Oh, now she’s calling her lawyer!” Det borde jag kanske gjort då.
 
2) Carlton Tower-häng
För att lugna våra nerver gick vi bort till Carlton Tower Hotel för att dela en flaska rött i the Champagne lounge.Väl där sprang jag på en kompis som var på väg ut till den nya Bond-filmen som haft premier två kvällar tidigare. Paris Hilton hade naturligtvis varit där vid festligheterna, för att dagen efter bege sig till Los Angeles och Victoria Secret’s årliga visning. Dagen efter var det tydligen dags för Jay-Z i Las Vegas.



Hilton goes London, too!


Snacka om ett pressat schema, men Miss Hilton verkar inte vara en dam som går under för lite stress och London verkar vara en bra stad för henne. Vilket föredöme!

När vi satt där och sippade vin, fick jag syn på en ryss kallad Alexandre som jag inte sett till sen St Tropez i somras. Trots att han satt bara två bord ifrån, smsade jag honom och frågade: - ”Hey you. Did I just see you at Carlton in London?” Ur ögonvrån ser jag att han får ett sms, skriver något tillbaka och lägger ner telefonen igen. Jag får ett något överraskande svar som lyder: - ”No. I’m in Moscow for a couple of days. You?” Himla tönt, tänker jag och bryr mig inte om att svara. När jag sedan lämnar hotellet ger jag honom en lång, arg blick och kastar sedan på mig min pälskappa nonchalant för att lämna hotellet. Han tittar tillbaka något förvånat och viskar något till sin vän bredvid som rycker på axlarna. På väg ut nämner Ebba sådär i förbifarten att det nog inte var Alexandre ändå, han hade lite ljusare hår. Jag håller på att strypa henne.



Och nu, över till Movida!!!
 








3) Movida-flirt

Under fredagskvällen var vi i valet och kvalet mellan klubbarna Movida och Cuckoo’s som båda slåss om de bästa gästerna om fredagarna. Vi bestämde oss för det förstnämnda, något jag är otroligt glad för. Vid ett av borden på vip-avdelningen träffade jag nämligen på den sötaste och trevligaste killen på länge. Det jag fastnade för var inte han retsamma leende, mörka hår eller härliga accent, utan hans t-shirt med texten ”Curious George” (sv. Översättning ”Nicke Nyfiken”) Vi hängde hela kvällen, och sen bar det av på efterfest i en galen Ferrari-karavan.



Curious George - min egna Mr. Big?


Curiuos George fick mig nästan att glömma min crush från Paris, som just nu befinner sig i New York och trackar mig på msn om när jag skall komma och hälsa på. So many boys so little time…

3) Tramp-Dj:ande
Natt-och-medlemsklubben Tramp (40 Jermyn Street SW1Y 6DN) är ett av de bästa ställena att besöka just nu i London nattetid. För att överhuvudtaget beviljas inträde, får du först ”checka in” med en redan befintlig medlem. Att bli medlem är mission impossible, men det är en annan historia. Stället andas internationalitet genom indier med turbaner, kortväxta pakistanier och tjocka tyskar. När en flaska champagne, av den exklusiva sorten Cristal beställs in släcks lokalen ner.



La prestigieuse Cristal slinker alltid ner...


Med påklistrade tomtebloss bärs den in av kypare i takt till respektive nationalsång som passar gästen. Jag undrar om ”Du gamla, du fria” spelats någon gång och min fråga blir bemött av ett rått skratt från mina tyska kompisar. Jag tar det som ett nej. För att visa att svenskar allt är att räkna med i alla fall, kryssar jag mig fram genom den dansande folkmassan till Dj-båset och vinkar lite till Dj Fitz.



Hey, Mr DJ, put the record on...


Det lyckas, och han drar upp mig på en stol och sätter på mig sina hörlurar. - ”What do you wanna hear love?!” ropar han och jag önskar Chanel-My Life (Fonzerelli Remix) och dansar med Ebba som står kvar vid vårt bord på andra sidan lokalen. Efter ett tag går jag tillbaka, och alla skrattar åt mitt galna upptåg i Dj-båset. Plötsligt är klockan fem, och det är dags för oss att åka iväg till flygplatsen och vårt tidiga söndagsflyg som skall avgå. Vårt bagage har vi checkat in i garderoben på klubben, och med det i antågande hade vi mötts av flera kommentarer som - ”We don’t do bed and breakfast here, sorry!” och
- ”Did you remember to bring your pyjamas?”



Säg mig - vem säger att man inte kan resa i en partyblåsa?


Efter en till synes kort flygplansresa (eftersom att vi båda däckar) anlände vi till Stockholm vid 10-tiden på morgonen, festklädda och fortfarande en aning runda om fötterna. Solen ler mot oss denna tidiga söndag, men vi längtar redan tillbaka till Londons regn och rusk. Hoppas vädret slår om och jag snart blir ”sjuk” igen…

Cheerio till nästa gång!
Anna

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback