"Get those girls seated!"
FASHION WEEK CONTINUES
Det är onsdag och klockan närmar sig 13.00. Jag lägger en sista touch vid till min outfit och slår frustrerat numret till Noush (min fransk/iranska partner-in-crime nr.2) som skall följa med till visningen av Emanuel Ungaro PAP (Prêt-a-Porter) Fall/Winter 2008.
-Noush! We have to go now! I?ll swing by in a taxi to get you!
Lyckligtvis bor hon inte långt ifrån mig, något mer fashionabelt kanske på Avenue Montaigne. Hon har skippat två lektioner i biologi för att hänga med, och i taxin på väg till Louvren peppar jag henne att hon fattat rätt beslut;
-Come on, it´s not like you?re gonna be a ?Scientist? anyway ! Emanuel Ungaro will give you something in return instead of a stupid class! Think about your carrier for once, Noush!
Jag vet hur man övertygar folk. Min pappa är en sylvass advokat, vilket betyder att jag haft den bästa läraren. Tro mig, övning ger färdighet, that?s no bullshit.
Carrousel du Louvre är smockfullt. En milslång kö ringlar sig utanför ingången. Är det något jag är allergisk mot så är det köer. Jag lovar, jag skrev till och med det i min Universitets ansökan i Friskhets-intyget. Okey, en bankomatkö, I?ll survive. Det är liksom bara känslan av folk som knuffas, rör sig i otakt och den fruktansvärda behandlingen man får utstå. Lyckligtvis utöver jag några bitchiga kommenderingar till portvakterna, och vi är snart inside.
-Excusez-moi Madame, mais...
-Je suis sur la liste! Fräser jag ifrån mig och drar bestämt med mig Noush förbi repet.
Vi möter upp Asim, som även han gormar åt någon:
- - Get those girls seated! Som sagt, Asim säger alltid de rätta sakerna.
Showen är såklart försenad. Mitt emot oss posar Rihanna inför några fotografer på scenen som snart kommer fyllas av modeller, klädda i Ungaros latest. Det släcks ner, en lounge-musik gungar igång och den första modellen gör sin entré. Folk drar efter andan, nu gäller det. Får vi en nick från Anna Wintour? Kommer smattret av kamerablixtar att accelerera? Blott 23-åriga designern (den yngsta att någonsin ta över ett Haute Couture-hus i Paris) Esteban Cortazar, kramar om sin nalle ännu hårdare.
Det uppenbara resultatet lär diskuteras backstage efter showen, men jag märker av den positiva stämningen. Ikväll kommer Esteban hänga med oss ut, no doubt. Kanye West gör plötsligt entré även han, men väljer att sätta sig på golvet bredvid oss för att njuta av showen. Pr-trick eller "a humble gesture"? Jag skulle gissa det första.
Visningen var generellt något annorlunda än den blommiga, exotiska och exklusiva stilen Emanuel Ungaro annars har som tendens att framställa. Cortazar har stannad kvar med de livliga färgerna, men anpassat kläderna till den rörliga och avslappnade kvinnan. Beige och grått träder in som en kontrast till den nästan självlysande fuchsia som avspeglades på några av klänningarna. De obligatoriska draperingarna har fått stanna kvar för att fortfarande hålla kvar känslan av trend. Antiken har också speglat en viktig del i inspirationen, vilket är mycket positivt. Cortazar visar klart och tydligt att Emanuel Ungaro riktar sig till en yngre krets, medveten, sensibel och utåtgående.
Backstage springer jag på en gammal bekant från London, en ryska som jag stött ihop med på ett dinner party i Mayfair. Hon jobbar numera som modejournalist och är i full färd med att intervjua Asim. Jag småpratar lite med dem, berömmer, smickrar och sippar champagne. Dock väljer jag snart att lämna scenen, dags för lunch på Costes!
Kanye West leaves the scene.
Backstage