A PARIS Kiss-and-tell

Eftter mycket om och men, bestämde jag mig för att gå ut på lördagen. Jag var tveksam först, låg och deppade och analyserade olika killproblem i badet medans jag läste "Dumpa honom! Han vill ändå inte ha dig" av Greg Behrendt och Liz Tuccilo. Plötsligt plingade mobilen till, och några kompisar hade tydligen bestämt sig för att dumpa Eurovision Freak-contest (ja, efter gårdagens vinnare kan man faktiskt kalla den så!) och åka bort till Kong. Jag slängde boken åt sidan, drog ur proppen och snart var jag klar att åka iväg. Dock blev det förseningar och annat från deras sida, så jag mötte upp en bekant utanför Kong, och tilsammans gick vi in och tog en drink.  Förresten, finns det någon gräns för hur mycket champagne kroppen klarar av?  Jag har i stort sett druckit champagne varje dag den gångna veckan, och snart bubblar kanske mina tarmar över?  Nåja, den dagen, den sorgen. Efter en kort tid dock, tog vi en taxi till Vip. Jag, något motvilligt dock eftersom att Vip bokstavligt talat inte EXISTERAR under Cannes festivalen i Paris. TIll min förvåning var det dock smockfullt, och när vi kommer dit möts vi av Nina, Jean Rochs flickvän. "You see, not everyone is in Cannes, Anna" säger Mikael, en killkompis från Dubai, som förra veckan firade sin 22-års dag på Vip. Det hela resulterade i så mycket som 46 flaskor på 20 pers, vilket är 2,3 flaskor per person och  2, 0909090 flaskor per levnadsår. Gud vad jag är bra i matte förresten, fattar inte vad min matte-lärare menade med att "ibland är ambitionen inte tilltäckligt för ett mvg...."

Plötsligt får jag ett sjukligt Pizza-Pino sug. Ni vet ett sådant man får när man festat på Vip ett tag, och man känner för att trappa ner, men ändå inte helt? Inte? C'est pas grave. Beställde in en Quattre Saisons som vanligt som jag slukade i ett naffs, snabbare än killarna. "Vaddå, jag åt bara lite stekt squash till middag...."ursäktar jag mig och bestämmer mig för att lämna kvar en liten bit bara för syns skull. Eftersom att kvällen är kylig, sätter vi oss i en taxi och Mikael lovar mig dyrt och heligt att ringa mig imorgon för middag. "I dont belive you, all you french are the same" säger jag självsäkert. "Okey, I'll prove it to you. Take my gold necklace, then I have to call you tomorrow, at least to get it back" försvarar han sig och ler. Jag tar det och tänker för mig själv att om han inte ringer, så vet jag iaf en pantbank i närheten av mig.....