A PARIS Kiss-and-tell

Nu sitter jag här i min nya Sonia Rykiel-halsduk i mohair och snuvar. Kom tillbaka från Paris i förrgår natt typ, efter en händelserik helg. Den började bli sådär smått intressant när jag kvällen innan avresan fick ett sms från min killkompis jag planerat att bo hos. Vad trevligt, tänkte jag vid första anblicken när hans namn syntes i på mobilskärmen. Det är nog att han ska meddela mig att han hämtar mig på flygplatsen imorgon! Det var dock inte fallet. Min så gästvänlige vän meddelande att han "urgently "hade åkt iväg till London och inte skulle vara tillbaka förrän på söndag. Que?! Var min reaktion. Han avslutade meddelandet med att jag bara skulle ringa "if you need any help". "Yes, you can help me, help  YOURSELF back to Paris before I arrive!" skickade jag tillbaka. Det var nog för mycket hjälp, för jag fick inget svar. Uppgivet fick jag när jag kom hem kolla internet för att hitta ett hotell. Okej, det är inte så att jag är helt clueless när det gäller hotell i Paris. Ritz, Plaza Athenée, Marriott var fullbokade. Eller, det var i alla fall det jag irriterat skyllde på när jag meddelade att jag skulle bo på Plaza Elyssée, ett trestjärnigt men bra hotell på Avenue Friedland, ett stenkast från vår gamla lägenhet (åh nostalgi!) och Champs Elyssées. "C'est un scandal!"  beklagad lxiga vänner kunde inte annat än hålla med. Ville jag kanske att de kollade upp något annat hotell till mig? Nej, nu har jag inte tid att syssla med det här, utropade jag argt och ursäktade mig med att jag va tvungen att packa. Hmm...borde man packa med sitt duntäcke? Man vet ju av erfarenhet vilka äckliga filtar de har på sådana hotell...

Flygresan var en mardröm dit. På Charles De Gaulle flygplatsen fick jag vänta tillsammans med 100 svettiga greker vid ett band där tre flygs bagage sammtidigt skulle lämnas ut. Efter en timme undrade jag förargat vad som försegick, och bad en stilla bön att inte en äcklig grek nu var påväg bort med min väska till Gud vet var. Dagens kloka ord: Res aldrig med en svart Samsonite. Tillslut hade mitt band tydligen ändrats, och när jag frenetiskt såg mig omkring fick jag syn på min väska, som ensamt och förvirrat låg på ett band ett tiotal meter därifrån. En grek sågs titta på den intresserat, och lyfte på den lite för att kontrollera innehållet. Snabbt som Ikaros flög jag dit och tog väskan i mitt beslag. Greken stirrade irriterat på mig och lunkade iväg med en tzatzikidoft hängande över sig.

Väl i Paris njöt jag istället av den söta doften av en "Rose Paradis"-smoothie på Paradis du Fruit tillsammans med Johanna. Solen sken, vi satt på George V och njöt av en sallad och livet var underbart. Det kändes som vanligt och jag kände att det knappt gått någon tid alls sen sist. Efter en god lunch, spatserade vi bort till Hermés, och sedan galleries Lafayettes och Chloé, där jag hittade höstens väska.

Lördag kväll vill jag inte ens kommentera. Dem jag ringde gråtandes från Champs Elyssees kl 02.30 vet. Det räcker. På långa vägar.

Anyways, söndag kväll var roligare. Aboudi ringde, tillbaka från London och frågade om jag ville ta en drink. Sure, pick me up. Vi körde runt ett tag, pratade om sommaren i St Tropez och Cannes och vad alla skulle göra til hösten. Tillslut stannade vi på Bound, och beställde in en stor sshi tallrik. Jag "som inte ens va speciellt hungrig" vräkte i mig hela tallriken. Aboudi tappade mest sina chopsticks på golvet.

Under måndagen gick jag på min rendez-vous. Trots en del missförstånd och metro strapatser, tror jag nog att det ska ordna sig med mitt jobb. Väntar med spänning på att de ska ringa!

Under måndagen spenderade jag många timmar på Champs Elyssés. Gick nog upp och ner ca 10 ggr, för att jag inte ville gå för långt bort från mitt hotell, där jag lämnat min väska under dagen. Kollade in på Louis Vuitton för att kolla ngn utställning, men där höll de på att bygga om. Hjälpte Johanna bära sina shoppingkassar bort till metron och gick en sväng i Parc Clemenceau. Solen sken, en orkester spelade Edith Piaff  "Under Paris himmel" , däremot kände jag mig snarare i himmelriket självt. Innan jag steg på shuttlebussen på Avenue Carnot kastade jag en blick mot Triumfbågen och tänkte för mig själv: Vi ses snart igen, Paris.