A PARIS Kiss-and-tell

Första bloggen publicerad på www.piccaboo.com


Mmm….mmm….Det finns inget bättre. Att på kvällen, avslappnad och glad få lägga mig i min dubbelsäng, tillsammans med min närmsta partner, vi kallar honom ”D” och se fram emot en timme av hett, härligt och roligt msn:ande . (Vad tänkte du på egentligen?! ). Det finns inget roligare än att höra om Ebba Klingspors nya reseplaner till Fashion Week i Milano, eller ”Sista veckan i september då alla är där”-veckan i London. Vi diskuterar hett olika möjligheter att ta sig dit, vart vi ska bo och vart vi ska gå. Ebba tjatar om Milano där hennes ”Lillkille” som hon kallar honom stolt huserar på diverse klubbar. ”Det är ju fashionweek, det kommer bli sååå bra”. Utan tvekan, då en kompis ringde och sa att han stannade på Principe di Savoia under den veckan. Kolla www.lhw.com får att få ett humm om vart du borde bege dig härnäst om din okände, förmögne farbror kommer ihåg dig i sitt testamente. Själv längtar jag efter att träffa min crush sen en tid tillbaka i London. Vi har hållt på ett tag, men det har aldrig börjat bli seriöst. Jag har kommit in i den depprimerande analysfasen där man börjar ställa frågor så som ”Han kanske är blyg?”, ”Hans mobiltelefon kanske är sönder?” eller favoriten ”Han är nog rädd för att binda sig….!” Man skriver sms, man frågar hans kompisar som undvikande svarar, eller säger ”You’re too much in love”. Yep, there you have it. Man vill alltid ha det man inte kan få, och jag minns i början när jag t o m tyckte att han var ”out of my league”. En kompis till mig, gick så långt in i denna fas att hon t o m ursäktade sin kärlek när de hade suttit på samma restaurang och han inte ens kommit fram och hälsat. ”Jaja, men vi satt ju typ tre bord ifrån varandra!” utropade hon gällt och urskuldade sig sedan med att hon var tvungen att vattna blommorna. Okej, där har du en situation du inte vill hamna i.

Boktips: ”Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig!” av Greg Behrndeth och Liz Tuccillo (Richters). Mycket bra att läsa i badet, med mobilen nära till hands, ifall att…

Jag läste en skrämmande artikel i engelska Marie Claire häromdagen på tåget. Den handlade om ”When Sex and the City goes too far”, och speglade ett antal olyckliga ”nuckor” i London som förtvivlat letade efter livets stora kärlek, allt medan de biologiska klockorna ( utan Znoos-knapp!) tickade. Enligt en undersökning skulle 40% av alla +35 kvinnor år 2010 leva ensamma i London. Och eftersom att London är Sveriges ”fjärde största stad”, lär det finnas en del svenskar med i den gruppen. Är det kvinnor som är för kräsna, har otur i kärlek eller bara prioriterar dyra väskor och ”One night stands”? Antagligen en kombination.

Reminder: Överväga att ta en drink med den där ”Johan Toan” i alla fall.

En annan situation du inte vill hamna i, är att få ett sms dagen innan du skall flyga till Paris att vännen du skall bo hos har stuckit till London istället, ”very urgently”. Det vill säga ”urgent London partymood” som tydligen plötsligt uppstått. Fick vända mig till käre ”D” istället och hitta ett hotell, några timmar innan flyget gick. Attans också, både Ritz och Plaza Athenée var fullbokat, beklagade jag mig för mina vänner i Paris.
-”C’est un scandal!” utropade de, och jag kunde inte annat än upprört hålla med. Ville jag att de skulle boka något annat hotell till mig? ”Nej tack cherie! Nu tar jag bara vad som helst! ”Urskuldade jag mig. Ibland får man hålla masken. Och i väskan, kunde jag märka på Paris flygplats Charles de Gaulle när jag landade på morgonen Tackar min lyckliga stjärna för att jag alltid fått tillbaka rätt väska vid uthämtningen. Denna gång fick jag slåss om den bland ett hundratal tzatziki-luktande greker (inget ont om greker, jag gillar tzatziki, dock ingen doft jag vill bli förknippad med). Nästa gång ska jag måla min väska i guldfärg och hänga på rosa band och rita dit svarta dödskallar på också. Då lär den lämnas i fred, speciellt om jag skriver mitt namn på, Anna ”The rottweiler” Madsen. Tejpar på en färdigifylld stämningsansökan samtidigt, man vet aldrig.

Restips: Flyg inte med en svart Samsonite.

En annan rottweiler verkar härja på Louis Vuitton i Köpenhamn. Enligt min kontakt där, pågår ett frukansvärt bråk mellan de få, närmare bestämt tre Leopard and Monogram-väskorna de fått in. Det är tydligen en kvinna som försöker lägga tassarna på två av dem, och skyr inga medel för att nå sitt mål. Rekommenderar henne att inte checka in dem Köpenhamn-Paris Charles de Gaulle. Däremot skulle hon inte behöva måla om dem i guldfärg. Inte heller oroa sig för att vara ”out of the league”.