Ny Blogg: The Paris addict

77165-54

MADSEN - JUST FABULOUS
Blogg: The Paris-addict

 



Det kliar och bränns. Jag har någon slags metallsmak i munnen, och ögonen är glasartade. Hela kroppen skakar och jag känner mig varm, samtidigt som en fruktansvärd frossa svämmar över mig. Jag måste ha mer. Måste ha det nu. Bara en till dos. Jag gör vadsomhelst. Vadsomhelst. Pris? I'm miss No-Limit. Jag är beroende, och min drog är den livsfarliga, men ack så härliga staden Paris. Se upp, så fort du provat den är du fast och ett motgift är svårt att finna?



Miss no-limit herself...


Jag tror att alla behöver något som tillför oss en kick av något slag. Om det nu är mammas köttbullar, kokain eller att hitta det där ovärderliga frimärket till samlingen är mindre viktigt. För att klassas som narkotika ska ett ämne anses vara hälsofarligt, beroendeframkallande och euforiserande. Här är enligt mig tre kandidater:


DROG 1:

 Bôheme-bourgeois-stilen.
Är de inte underbara dessa Bôheme-bourgeois-fransmän, s.k. Bobos som lever en galen feststil, klär sig i dyr vintage och livnär sig på ekologisk mat som soja-mjölk, linser och bulgur? Mary Kate Olsen sägs vara skapare av denna trend, som numera blir allt vanligare runt om i världen.



Mary Kate - en trendsättare även i Paris...


Hälsofara: I farozonen. Speciellt om du går ut tisdag, torsdag, fredag, lördag och en måndag då och då. Planera en bra ursäkt för chefen dagen efter, om det inte råkar vara du själv som innehar den titeln.
 
Beroendeframkallande: Måttlös. Särskilt den där soja-yoghurten med vaniljsmak.
 Intensivt. När du hittar den där

Euforiserande: Chanel-kedjan i guld i Renée Zellwegers favorit secondhand butik på tvärgatan till Avenue Montaigne, bara vet du att du är i himlen.



Libresens


Naturligtvis är Paris bland de första att adoptera denna stil, och jag är inte sen att haka på. Frukosten består av en sojayoghurt med vaniljsmak och en skiva mörkt bröd med skinka. Lunch intas på Libresens (33, rue Marbeuf)  eller Armani-Café (149, boulevard St Germain).
Äter jag middag hemma blir det lax, kikärtsröra s.k. hummus och ångad squash som jag sedan rundar av med en bit mörk choklad med chili-inslag för att sätta fart på förbränningen. Middag ute brukar dock inte bli vidare ekologiskt, då jag ofta är i manligt sällskap och det motsatta könet brukar föredra ett gott vin och en entrecote på Castel (15, rue Princesse) eller saké och vårrullar hos Chez Diep (56, Avenue Pierre 1er de Serbie) framför lite sjögräs och couscous. Couscous är annars ett smeknamn vi gett en kille vi känner. Dock är det inte maträtten han syftar på när han föreslår den pulverliknande substansen...



Castel, en höjdare på Rue Princesse 15




Anna Madsen är vår egna fashionista, 21 år gammal och ständigt på resande fot. Har du missat hennes tidigare bloggar? Leta upp dem bums, under magazine, krönikor.

 

BC


DROG 2:


"BC"... Det är tisdag, enligt mig veckans höjdpunkt när det gäller min nya favoritklubb BC (40, Avenue Pierre 1er de Serbie). Klubben är minimal, ca 15 m2 och rymmer endast åtta bord som denna dag alltid är bokade av Paris festelit.

Hälsofara: Rökfyllt hår, en bruten nagel och trötta dansben

Beroendeframkallande: Mycket. Speciellt tisdagar.

Euforiserande: Extremt. När låten "Justice vs. Simian-Never be alone" drar igång kl. 01.32 är du helt säker på att du kan dansa som en gud.

Vi anländer kl.00.10, en mycket väl uttänkt tid att infinna sig. Det är än så länge halvfullt, och jag ställer mig i baren för att blicka ut över de andra gästerna. Luïc Berardengo som bär titeln General Manager kommer fram och hälsar. Han är klubben personifierad, rockig attityd, svartklädd och cool, men snäll som en björn på insidan. När jag firade min födelsedag för några veckor sedan, ordnade han att en kypare kom in med en stor frukttallrik med en massa tomtebloss, vilket väckte stor uppståndelse. Vi var ett stort tjejgäng, och Luïc hade ordnat ett av de bästa borden till oss, faktiskt detsamma som Ivanka Trump setts sitta vid under ett tidigare tillfälle. Det är kundservice, det.





Efter ett vilt dansande på soffor, bord och på andra ställen man lyckats klättra upp bestämmer vi oss för att dra vidare. Jag gör en avstickare till toaletten för att pudra näsan, och springer på Asim Abdullah, ägare till modehuset Emmanuel Ungaro på vägen. Han bor i San Fransisco annars, men är i Paris ganska ofta i affärer. Han berömmer min klänning, och säger att han gillar min stil. Vad bör förbättras hos Emmanuel Ungaro, anser du? Frågar han intresserat. Jag är för trött för att komma med något intelligent, och säger att jag behöver lite betänketid. I'll get back to you on that.





DROG 3:

Galna efterfester...

I Frankrike tillämpas den engelska termen "after" för efterfest. Enligt mig  lika omöjligt att vara utan som korv utan bröd, Djungelboken utan Mowgli eller Pete Doherty utan heroin.

Hälsofara: Total. Kanske inte för dig själv, men för andra som kan gripas av chock och hjärtstillestånd när de ser dig morgonen efter.

Beroendeframkallande: Mycket. När man blivit lite för rund om fötterna, känns det bra att avrunda hemma hos någon.

Euforiserande: Normalt, om du inte drar igång lite karaoke.


 
Fröken Rusningsmedel - i  berusat tillstånd


Vi har hamnat hemma hos "Freaky-Franky" på efterfest. Han står som ägare till ett stort internationellt modehus, och bor i en enorm lägenhet vid Triumfbågen. Han verkar klassa Beyoncé som ett rusningsmedel och sätter på hennes musik-dvd på högsta volym i vardagsrummet. Jag känner mig lite obekväm i den popart-inredda lägenheten, och slår mig ner i hans "The Egg-chair". Plötsligt kommer en kille inspringande, iklädd en stor minkpäls och skriker att han är en varg. Han hoppar runt i vardagsrummet, börjar vifta med armarna och springer tillslut ut. Ingen verkar ha tagit någon större notis om honom, men vi bestämmer oss för att gå. The after is over. 
Jag sneglar på klockan som visar på 8.00. Dags för mig att åka hem, byta om och bege mig till jobbet. Mitt rus är över för denna gång, men i taxin på väg hem, blickandes mot Eiffeltornet ser jag fram emot nästa dos?

Anna Madsen
 

Kommentarer
Postat av: Vendela

Men jösses.

Det här är vad man hittar när man sitter uppe sent och jobbar.
Hälsningar från Vendela, Klättenbruden som la av.


Postat av: Knut

Jag gillar din blog!

2007-05-06 @ 07:05:58
URL: http://www.larm-guiden.se/MC_larm_lås/
Postat av: annam

jag heter också Anna Madsen ... dumt jag trodde jag var ensam men det finns hundra av oss , haha

2007-12-15 @ 18:53:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback