A PARIS Kiss-and-tell

 (t v David Lachapelle "Addicted to Diamonds" alias min "blick" i lördags..)

Det var under en onsdags-natt på Queen som jag bestämde mig för att hänga med till Stockholm, två dagar innan mitt Final exam-prov skulle äga rum.  Jag var som vanligt ute med mina kompisar, ett stort killgäng från AUP som sa att de skulle åka till Stockholm och behövde lite guidning.

Morgonen efter bokade de även en biljett till mig, för att sedan lämna av mig hemma så att jag kunde packa lite. På en timme slängde jag ihop en väska, ringde runt till kompisar och slängde i mig en macka, innan de kom och hämtade mig igen och det bar iväg till Charles de Gaulle-flygplatsen. "Stockholm baby!" ropade de när de kom, och jag ropade glatt tillbaka "Here we come!". Vi landade vid 10-tiden på Arlanda och tog en taxi till Grand Hotel, där vi skulle bo. Efter en lång rundtur av nästan samtliga hotellrum (de ville förvissa sig om att de gillade sin svit först) fick vi checka in, och gick vid ett tiden till Sturehof och åt middag i sista stund innan de stängde köket. De blev förvånade över att de stängde så tidigt, och en diskussion inleddes när Pizza Pino i Paris egentligen stängde. Jag hävdade bestämt att det var kl 8, medan de andra sa att det var tidigare, och ville slå vad 400€ om saken. Drog mig dock ur, och tänkte att så mycket var inte öppet-tiderna värda ändå. Efter maten tittade vi in på East och Lab som enligt en kompis till mig var en ny klubb bredvid Spy Bar. Usch det kan man inte kalla det! Vi tog en taxi tillbaka till hotellet och gick och la oss.

Fredagen inleddes med lite shopping.  Vi åt en god lunch på Berns och gick sedan vidare till "Nordic Company" och nerför "Library Street", inom ABCD där en av killarna glömde sin tröja och slutligen en runda genom "The Pk-house". Vädret var ju dock inte det bästa, så jag gick tillbaka till hotellet och vilade mig lite inför kvällen, samt packade. Kl 5 på morgonen skulle jag nämligen flyga tillbaka till Paris.
På kvällen träffade vi upp några av mina kompisar och andra London-tjejer, och gick till Vassa Eggen och åt en fantastisk middag. En runda till hotellet där jag bl a träffade på Piccaboo's gamla chefredaktör på vägen, för att sedan titta in på Plaza och sedan träffa upp en kompis utanför Laroy, där det var så bra stämning att jag var tvungen att stå på sofforna för att dansa. Kom dock en sträng vakt och pekade med fingret, vilket gjorde att jag blev lite rädd och hoppade ner. Vidare till White Room där Mashour inte kom in med anledningen att han helt enkelt "var allt för berusad". Att dra fram plånboken fungerade inte heller, men plötsligt ordnade allt upp sig och partygänget var åter samlat inne på klubben. Dock fick inte stackaren dricka något av vad han beställde, vilket gjorde att han tröttnade ganska snart och vi åkte tillbaka till hotellet.  Efter lite skitsnack med Köttbullskungen-Magnus nere i lobbyn beställde jag ner min väska och satte mig i en taxi tillbaka till Arlanda. Landade i Paris vid 10 och åkte direkt till skolan för att göra mitt final exam prov. Folk frågade mig om jag var hög, vilket fick mig att tänka på David Lachappelles "Addicted to diamonds" bild, där blicken är densamma som jag hade i lördags när jag steg in i skollokalen och förtvivlat letade efter min Grand Hotel-penna jag bara var "såå säker" på att jag slängt ner. Tur för mig, där fanns den och provet gick jätte bra. Lär från mig, ingenting är omöjligt!

Dax för utgång-igen! Under onsdagen efter skolan träffade jag först på en kompis i Jardin de Luxembourg. Just när vi satt och skvallrade som bäst ringer en av mina kompisar från Saudi och ber om lite hotell-tips. DOm tänker nämligen åka till Stockholm den följande dagen för lite fest och Swedish-girl spaning.  Naturligtvis ger jag dem det självklara valet-Grand, och vi bestämmer för att ses senare på kvällen för en drink och lite Stockholmsinfo.

Träffar under kvällen upp dem på Plaza Athénéé, det absolut finaste hotellet enligt mig på Avenue Montaigne. Det var här "Carrie" i Sex and the City bodde när hon var i Paris, och deras bar "Plaza Bar" är något över det vanliga. Just ikväll, är den sådär lagom crowded av vackra modeller och snygga, långa och eleganta killar med en Gt i handen. Jag är lite nervös för att ta en taxi dit själv, men tar mig efter ett tag i kragen på min nya siden-topp och åker dit. Väl där, beställer jag ett glas champagne rosé som aldrig hinner anlända innan alla bestämmer sig för att dra vidare till Queen.  Vi åker alla dit för att kolla läget, som ikväll verkar vara bra.  Efter några timmars av vilt festande, bestämmer  vi oss att dra hem till en av killarna på efterfest. ÅTTA personer, något tillfriskade klämmer in sig i hans Ferrari och jag tänker för mig själv att det här kan nog inte sluta bra. Mycket riktigt, eftersom att vi på Avenue Hoche blir stoppade. Av polisen! Med batonger tvingar dom ut alla ur bilen, och jag ser till min förfäran att blås-apparater plockas fram. Mon Dieu. Killarna ser plötsligt väldigt svettiga ut, och jag tänker att nu är det dax att göra en insats.
"Monsieur la police..::"Börjar jag vädjande. "Veuillez-vous nous accompagner a la fete au lieu de faire cette chose idiotique....On va faire la grande fete pour vous chez mon copain sur Avenue Foche"!  Mycket riktigt går det också igenom. Plöstligt ser poliserna inte så sura ut längre och glatt ber de alla tjejerna hoppa in i deras bil istället.  Med poliseskort och blå ljus åker vi vidare till efterfesten. Poliserna är som vildast, och med vars ett glas i handen står de på sofforna och dansar med sina batonger och ficklampor.
Läskigt nog ha de revolvrar på sig också, och jag ber en tyst bön att jag inte ska behöva se dem på närmare håll ikväll.

Efter ett tag börjar festen avta, och folk drar sig tillbaka. Jag däckar hos dem och väcks på morgonen med frågan om jag vill följa med till Stocholm lite senare ikväll. "Sure, I'll go with you" säger jag och somnar om.

Eftter mycket om och men, bestämde jag mig för att gå ut på lördagen. Jag var tveksam först, låg och deppade och analyserade olika killproblem i badet medans jag läste "Dumpa honom! Han vill ändå inte ha dig" av Greg Behrendt och Liz Tuccilo. Plötsligt plingade mobilen till, och några kompisar hade tydligen bestämt sig för att dumpa Eurovision Freak-contest (ja, efter gårdagens vinnare kan man faktiskt kalla den så!) och åka bort till Kong. Jag slängde boken åt sidan, drog ur proppen och snart var jag klar att åka iväg. Dock blev det förseningar och annat från deras sida, så jag mötte upp en bekant utanför Kong, och tilsammans gick vi in och tog en drink.  Förresten, finns det någon gräns för hur mycket champagne kroppen klarar av?  Jag har i stort sett druckit champagne varje dag den gångna veckan, och snart bubblar kanske mina tarmar över?  Nåja, den dagen, den sorgen. Efter en kort tid dock, tog vi en taxi till Vip. Jag, något motvilligt dock eftersom att Vip bokstavligt talat inte EXISTERAR under Cannes festivalen i Paris. TIll min förvåning var det dock smockfullt, och när vi kommer dit möts vi av Nina, Jean Rochs flickvän. "You see, not everyone is in Cannes, Anna" säger Mikael, en killkompis från Dubai, som förra veckan firade sin 22-års dag på Vip. Det hela resulterade i så mycket som 46 flaskor på 20 pers, vilket är 2,3 flaskor per person och  2, 0909090 flaskor per levnadsår. Gud vad jag är bra i matte förresten, fattar inte vad min matte-lärare menade med att "ibland är ambitionen inte tilltäckligt för ett mvg...."

Plötsligt får jag ett sjukligt Pizza-Pino sug. Ni vet ett sådant man får när man festat på Vip ett tag, och man känner för att trappa ner, men ändå inte helt? Inte? C'est pas grave. Beställde in en Quattre Saisons som vanligt som jag slukade i ett naffs, snabbare än killarna. "Vaddå, jag åt bara lite stekt squash till middag...."ursäktar jag mig och bestämmer mig för att lämna kvar en liten bit bara för syns skull. Eftersom att kvällen är kylig, sätter vi oss i en taxi och Mikael lovar mig dyrt och heligt att ringa mig imorgon för middag. "I dont belive you, all you french are the same" säger jag självsäkert. "Okey, I'll prove it to you. Take my gold necklace, then I have to call you tomorrow, at least to get it back" försvarar han sig och ler. Jag tar det och tänker för mig själv att om han inte ringer, så vet jag iaf en pantbank i närheten av mig.....

 (T v "Mr Big" den ultimata bad-boyen)

Enligt Aftonbladets legitimerade psykolog Eva Rusz är Bad-boy syndromet vanligare än vad man tror. Hon sammanfattar det såhär: "Detta beteende är dessvärre väldigt vanligt hos killar och tjejer!
  Det kan bero på felaktiga föreställningar om hur känslor skall upplevas. Ofta beror denna uppfattning på hur ens bindning till mamma och pappa såg ut under barndom och uppväxt.
  Om man t.ex. fått mindre av nära, varm kärlek och bekräftelser så kan en inre modell som vuxen bli att starka känslor känner man på avstånd men då man kommer nära så känner man ingenting. En tjej kan alltså ha lärt sig att ”tuffa tag” då det eventuellt finns risk att du tvivlar på henne är samma sak som het kärlek. Hennes vårdgivare (mamma &pappa) kan ha haft det beteendet mot henne. Och då blir det hennes känslo- och kärleksmodell."

Kanske ska be mamma pussa på mig lite extra när jag kommer hem, så kanske mina besvär lindras....
Kan alltid hoppas.

 T v: VIP ROOM i Cannes

Torsdag igen, dagen jag väntat på under hela veckan kommer äntligen, och jag ser fram emot kvällens utgång på Cabaret.  Vid 1-tiden tar jag och Eva en taxi dit, och träffar på några kompisar från Sorbonne.
Eftersom det är en fotbollsfestival som pågår just nu i Paris (antagligen för att hålla alla huliganer borta från Cannes) så är stället fullsmockat med fotbollsspelare, agenter och tränare från olika klubbar. Den stora lokalen är stängd, och istället har de öppnat upp den vanliga avdelningen och stängt av halva Vipen, något som orsakar  både kaos och missnöje.  Vi stannar ett tag på Cab, men ger oss iväg när Vipen börjar bli för trång av folk som på något sätt verkar gått vilse....

På Vip är de flesta av borden tomma. Jag ser mig besviket omkring och suckar för mig själv, eftersom hela Vips publik och trogna gäster (med undantag från mig) har flyttat till Cannes under veckan under den rådande festivalen. Idag spelar Erick Morillo där (bl a känd för låten "I've got the pill) och jag önskar  för mig själv att jag själv haft ett flygplan som kunde ta mig dit. Jag träffar istället på min ständiga stalker, och i brist på annat så pratar jag lite med honom om hans lägenheter i Boston och Hennessy, något han påstår dricka oftare än vatten. Jag tror honom.
Efter ett tag blir jag dock trött på hans prat och går bort till mina kompisars bord, som även de tyckt att Cab blivit för mycket. Exhalterade berättar de för mig om ett stort bråk som ägt rum precis innan de gått därifrån, med en viss Chelsea-spelare inblandad, som orsakat kaos i Vipen.  Deras bord är översvämmat av tjejer, vilket får mig och Eva att skrattar av hur mycket några flaskor inbeställda champagne egentligen kan göra.  Efter ett tag bestämmer vi oss för att gå, och jag hoppar in med mina kompisar i deras bil i hopp om att få skjuts hem. Så fel man kan ha! Efter en vansinnes färd förbi Eiffel-tornet för att köpa fyllekäk, förbi någons hotellrum för att hämta vattenpipa en galen runda förbi Pink Paradise, är vi framme vid Avenue Hoche, och jag hoppar lättad ut ur bilen. "Tack så mycket, jag kan gå härifr...." hinner jag bara säga innan jag blir uppdragen på ännu en drink på efterfesten. Hur kan man vara så lätt övertalad?  Själv tjej bland en massa killar, sitter vi och spelar play-station och dricker champagne. Efter ett tag bestämmer jag mig för att det nu trots allt är dax att sticka, och tyst som en mus smyger jag ut ur lägenheten, och springer hem till mig. Lägger mig i sängen, avsminkad med min sömnmask när mobilen plötsligt ringer. "Anna, vart tog du vägen?! Vi kommer och hämtar dig igen nu, va klar om 5 min! Snälla..." . Den här gången går det dock inte att övertala mig, och jag bestämmer mig istället för att lyssna på John Blund istället för John som ringer. Ibland måste man kunna säga nej till en fest. Även om jag vet att jag kanske inte ångrat den i första taget. En sak vet jag i alla fall, och det är att jag är trött på franska badboys, och när jag lägger på luren bestämmer jag mig för att lägga dem på hyllan. Långt, "Vintersaker"-långt in....

Fredag:
Trots att jag var fast besluten att ta mig en runda förbi Man Ray på fredagskvällen, så däckade jag i min säng klockan 10. En kompis till mig organiserade kvällen, och dagen efter försökte jag mygla mig till att jag visst varit där, fast bara "jätte kort tid". Tror däremot inte att det gick hem...

Lördag:
Vaknade klockan 8 på morgonen, helt utvilad och pigg. Solen sken in genom fönstret, och jag klädde mig snabbt för att åka ut till Charles de Gaulle-flygplatsen och hämta upp Ida som skulle komma och hälsa på i helgen. Efter en lång försening, massa kånk och stök på flygplatsen kom vi tillbaka till Paris vid lunchtid och gick sedan och åt lunch. Efter det, gick jag bort till Zara och handlade mitt 7e shortspar (älskar verkligen shorts!) i zebra-mönster som jag bestämde mig för att ha till kvällen. 

Vi begav oss ut vid 1-tiden bort till Champs-Elysées, för att möta upp några kompisar. Dock var dom kraftigt försenade, så att vi bestämde oss för att gå in på Vip utan dem. (Johanna verkade dock vara lite mer tålmodig....) Klubben var packad, och musiken bra. Jag träffade på Jan utanför toaletten, en liten schweizisk småkille som jag träffat några veckor tidigare i Cannes. Det visade sig att vi hade flera gemensamma kontakter i Paris (dock något som visade sig vara  både positivt och negativt). Efter ett tag uppenbarar sig Ida i full storm, galen över att jag inte kommit tillbaka till vårt bord, och ett mindre oväder utbryter mellan oss två. Jag bestämmer mig för att det nog är bäst att "call it a night" och vi sätter oss i en taxi hem.

Söndag:
Vi gör en mindre turist-tripp med Ida till Eiffeltornet för att turista lite. Eftersom att det är Idas första gång i Paris, går vi även upp och nerför min favorit gata, Avenue Montaigne för lite Sex and the City-rundtur. 
På kvällen bestämmer vi oss för att ta ännu en runda till Vip. Klubben är betydlit folktommare, vilket jag tycker är skönt. Istället hänger vi lite i baren med vars en Sex on the Beach (retrodrink nr 1 i Paris) och pratar gamla minnen. Vi träffar på en av Vips manager Bruno, som säger att om "Vip är dött nu, så har ni inte sett nästa vecka när Cannes festivalen sätter igång!". Jag gråter lite inombords med tanken på att mina final exams prov sjävlklart ligger just den veckan som Cannes festivalen har sin avslutning. Kanske, tänker jag, kan jag ta ett flyg efter provet på kvällen? Skall undersöka saken. 

Resten av Idas vistelse går vi och shoppar lite, samt turistar lite mer. Igår träffade jag på Carro som berättade en ganska chockerande sak om mitt ex, men det tar vi någon annan gång...

Nu måste jag bort till skoln! Ciao!

Klockan är 15.45, och det var för så lite som två timmar sedan som jag släpade mig hem från min sista efterfest. Turligt nog, låg den på samma gata som jag bor på, men jag kan säga att inte var det kul att gå hem i högklackat, fullt partyklädd men med håret på ända och utsmetat smink, nerför Avenue Hoche vid lunchtid, självklart med alla uteserveringar fullsatta. Dock har jag trevliga minnen från igår jag inte glömmer i första taget....

Kvällen började med att jag, Johanna och Eva satt hemma hos oss och drack lite vin. Kreativ som Johanna är, blanade hon till en specialare bestående av vitt vin, hallonsafr och sprite. Aningen sött kanske, men det rann lätt ner. Vid 00.30 åkte vi bort till Cabaret, en klubb som ligger i Palais Royal i 1 arr, min favorit på torsdagar. Alla är där.  Träffade först en engelsman som berättade om sina hotell han tänkte köpa i Paris och sin 70-meter långa yacht som han brukade lägga till i Cannes. Blev dock inte alls imponerad och frågade honom om han ofta brukade presentera sig själv på det sättet. Det brukade han.
Sen frågade han mig om jag ville hänga med till Disney-land den följande dagen. Jag sa att jag skulle gå iväg och tänka på det en stund, och slank snabbt iväg. Till min lycka sprang jag på några andra kompisar, och tillsammans drog vi alla bort till VIP på Champs Elysées, (okej, inte riktigt alla, eftersom Johanna tydligen hade andra planer). Vip var fullsmockat, och jag vinkade glatt till deras värdinna som kvällen till ära bar vitt från topp till tå.  Själv fick jag flera komplimanger för mina nya randiga shorts från Zara. "They look like a mans underwear! But it's sexy!" , utropade någon, men jag antar att jag får ta det som en komplimang. Efter ett tag åkte vi bort till en mycket oförglömlig efterfest i 7e arr, där jag fick den roliga uppgiften att lära ut  den svenska leken "Jag har aldrig"....Jag har aldrig fått reda på så många intressanta uppgifter kan jag säga!

Klockan 05.30, ny efterfest och denna gången bara ett stenkast från mig. Mycket till fest blev det kanske inte, men om jag skall välja så är det nog den som ligger mig varmast om hjärtat.....

Vaknade alldeles för sent idag till ljudet av min znoose-klocka på mobilen, som själv verkat znoosa till. Slängde på mig mina nya short, pashminan och en vit tröja och sprang ner till bussen (bussholmplatsen är faktiskt utanför min port som tur är!) och åkte bort till skolan. Efter lektionens slut, träffade jag upp några kompisar och tog en Frappuccino extra light Cafe Caramel Venti på Starbucks. TIll alla som inte testat den, gör inte det. Det är värre än knark!

Efter det satt vi lite i Jardins de Luxembourg och njöt av solen, för att därefter kolla lite i affärer påväg hem. I affären "Nanie" på Boulevard St Germain hittade jag en underbart söt och sexig klänning att ha på Lundsbergs studentavslutning i Sunne. Plommonfärgad, med beige detaljer i spets och stickat, med en djup urringning i ryggen och en söt rosett på baken som pricken över i:t!

Nu är jag äntligen hemma och ska slänga i mig lite nudlar. Sayonara!

Funderar på att kanske gå bort till Queen idag. Det ligger ju på gångavstånd, gratis inträde och öppen bar för tjejer, så ekonomiskt är det inget som talar emot. Men jag ska ju ut imorgon...och i övermorgon. Och på lördag. Kanske söndag också. Och på måndag kommer ju en kompis, så då måste man sympati-gå ut med henne. Får se, kanske har eventuell date på g, får se hur det utvecklar sig...

Förresten, fick en jobbinterviju inbokad idag på Magasin i Köpenhamn! Den 6 juni, dagen efter det att jag kommer hem till Sverige! Är så himla glad, ett jobb....va vuxet!

Gud vilken jobbig dag! Och ändå har jag inte alls hittat på särskilt mycket. Gick till skolan som vanligt (hmmm...), tog bussen hem och åt en snabb lunch med intressanta saker jag hittade i kylskåpet.
Efter det gick jag och Johanna ner på stan (dvs  Champs Elyssées i min menning) och kollade den nya utställningen på Louis Vuitton. Fashionista som jag är, så blev jag dock lite besviken när den visade bilder på tjocka rika indier i för stora jeans och gympa skor. Vi gick in i ett stort vitt rum, där tre stora widescreens satt uppe på väggarna och visade filmsnuttar föreställande en man som på något sätt befann sig i trans.  "Nirvana" sa en man bredvid mig allvarligt och nickade menande mot Tv:n. "Brajj" svarade jag tillbaka, men han verkade inte förstå.

Vi gick vidare till Monoprix och handlade saker som man skjuter upp hela tiden, typ glödlampor och annat trams. Sen vandrade vi tillbaka och jag slängde mig på sängen med min laptop och pashmina, helt utmattad. Nästa projekt blir att blanda lite Neesquick (nej, dom har inte O'boy här, jag har frågat) och soya-mjölk. I'll get back to you.