Paris Fashion Week!
Imorgon åker jag. Enfin! Idag har jag varit och gjort en Ole Henriksen C-vitamin behandling på Kräm Huvårdsalong, och en bikiniwax. Skall packa, ringa runt lite vänner och göra en hårinpackning ikväll. Och naturligtvis plugga på min intervju på måndag! Flyger kl 10 från Kastrup imorgon, och landar i Paris vid 12. Inom kort kommer Piccaboo-bloggen upp (antagligen imorgon när jag sitter på planet). Veckans tema: Sizeguide!
Hörs på tors!
Au revoir.....
Out of the league
Första bloggen publicerad på www.piccaboo.com
Mmm….mmm….Det finns inget bättre. Att på kvällen, avslappnad och glad få lägga mig i min dubbelsäng, tillsammans med min närmsta partner, vi kallar honom ”D” och se fram emot en timme av hett, härligt och roligt msn:ande . (Vad tänkte du på egentligen?! ). Det finns inget roligare än att höra om Ebba Klingspors nya reseplaner till Fashion Week i Milano, eller ”Sista veckan i september då alla är där”-veckan i London. Vi diskuterar hett olika möjligheter att ta sig dit, vart vi ska bo och vart vi ska gå. Ebba tjatar om Milano där hennes ”Lillkille” som hon kallar honom stolt huserar på diverse klubbar. ”Det är ju fashionweek, det kommer bli sååå bra”. Utan tvekan, då en kompis ringde och sa att han stannade på Principe di Savoia under den veckan. Kolla www.lhw.com får att få ett humm om vart du borde bege dig härnäst om din okände, förmögne farbror kommer ihåg dig i sitt testamente. Själv längtar jag efter att träffa min crush sen en tid tillbaka i London. Vi har hållt på ett tag, men det har aldrig börjat bli seriöst. Jag har kommit in i den depprimerande analysfasen där man börjar ställa frågor så som ”Han kanske är blyg?”, ”Hans mobiltelefon kanske är sönder?” eller favoriten ”Han är nog rädd för att binda sig….!” Man skriver sms, man frågar hans kompisar som undvikande svarar, eller säger ”You’re too much in love”. Yep, there you have it. Man vill alltid ha det man inte kan få, och jag minns i början när jag t o m tyckte att han var ”out of my league”. En kompis till mig, gick så långt in i denna fas att hon t o m ursäktade sin kärlek när de hade suttit på samma restaurang och han inte ens kommit fram och hälsat. ”Jaja, men vi satt ju typ tre bord ifrån varandra!” utropade hon gällt och urskuldade sig sedan med att hon var tvungen att vattna blommorna. Okej, där har du en situation du inte vill hamna i.
Boktips: ”Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig!” av Greg Behrndeth och Liz Tuccillo (Richters). Mycket bra att läsa i badet, med mobilen nära till hands, ifall att…
Jag läste en skrämmande artikel i engelska Marie Claire häromdagen på tåget. Den handlade om ”When Sex and the City goes too far”, och speglade ett antal olyckliga ”nuckor” i London som förtvivlat letade efter livets stora kärlek, allt medan de biologiska klockorna ( utan Znoos-knapp!) tickade. Enligt en undersökning skulle 40% av alla +35 kvinnor år 2010 leva ensamma i London. Och eftersom att London är Sveriges ”fjärde största stad”, lär det finnas en del svenskar med i den gruppen. Är det kvinnor som är för kräsna, har otur i kärlek eller bara prioriterar dyra väskor och ”One night stands”? Antagligen en kombination.
Reminder: Överväga att ta en drink med den där ”Johan Toan” i alla fall.
En annan situation du inte vill hamna i, är att få ett sms dagen innan du skall flyga till Paris att vännen du skall bo hos har stuckit till London istället, ”very urgently”. Det vill säga ”urgent London partymood” som tydligen plötsligt uppstått. Fick vända mig till käre ”D” istället och hitta ett hotell, några timmar innan flyget gick. Attans också, både Ritz och Plaza Athenée var fullbokat, beklagade jag mig för mina vänner i Paris.
-”C’est un scandal!” utropade de, och jag kunde inte annat än upprört hålla med. Ville jag att de skulle boka något annat hotell till mig? ”Nej tack cherie! Nu tar jag bara vad som helst! ”Urskuldade jag mig. Ibland får man hålla masken. Och i väskan, kunde jag märka på Paris flygplats Charles de Gaulle när jag landade på morgonen Tackar min lyckliga stjärna för att jag alltid fått tillbaka rätt väska vid uthämtningen. Denna gång fick jag slåss om den bland ett hundratal tzatziki-luktande greker (inget ont om greker, jag gillar tzatziki, dock ingen doft jag vill bli förknippad med). Nästa gång ska jag måla min väska i guldfärg och hänga på rosa band och rita dit svarta dödskallar på också. Då lär den lämnas i fred, speciellt om jag skriver mitt namn på, Anna ”The rottweiler” Madsen. Tejpar på en färdigifylld stämningsansökan samtidigt, man vet aldrig.
Restips: Flyg inte med en svart Samsonite.
En annan rottweiler verkar härja på Louis Vuitton i Köpenhamn. Enligt min kontakt där, pågår ett frukansvärt bråk mellan de få, närmare bestämt tre Leopard and Monogram-väskorna de fått in. Det är tydligen en kvinna som försöker lägga tassarna på två av dem, och skyr inga medel för att nå sitt mål. Rekommenderar henne att inte checka in dem Köpenhamn-Paris Charles de Gaulle. Däremot skulle hon inte behöva måla om dem i guldfärg. Inte heller oroa sig för att vara ”out of the league”.
Bloggen "Madsen - just fabulous!" uppe på Piccaboo.com varje lördag
Ja, Andrea övertalade mig. Var lite ängslig för hatbrev, skarp riktad kritik och galla. Men det är väl sådant man får ta. Första upplägget uppe på lördag, och för er bloggläsare kan jag avslöja temat:
Out of the league.
Enjoy!
En weekend i Paris
Nu sitter jag här i min nya Sonia Rykiel-halsduk i mohair och snuvar. Kom tillbaka från Paris i förrgår natt typ, efter en händelserik helg. Den började bli sådär smått intressant när jag kvällen innan avresan fick ett sms från min killkompis jag planerat att bo hos. Vad trevligt, tänkte jag vid första anblicken när hans namn syntes i på mobilskärmen. Det är nog att han ska meddela mig att han hämtar mig på flygplatsen imorgon! Det var dock inte fallet. Min så gästvänlige vän meddelande att han "urgently "hade åkt iväg till London och inte skulle vara tillbaka förrän på söndag. Que?! Var min reaktion. Han avslutade meddelandet med att jag bara skulle ringa "if you need any help". "Yes, you can help me, help YOURSELF back to Paris before I arrive!" skickade jag tillbaka. Det var nog för mycket hjälp, för jag fick inget svar. Uppgivet fick jag när jag kom hem kolla internet för att hitta ett hotell. Okej, det är inte så att jag är helt clueless när det gäller hotell i Paris. Ritz, Plaza Athenée, Marriott var fullbokade. Eller, det var i alla fall det jag irriterat skyllde på när jag meddelade att jag skulle bo på Plaza Elyssée, ett trestjärnigt men bra hotell på Avenue Friedland, ett stenkast från vår gamla lägenhet (åh nostalgi!) och Champs Elyssées. "C'est un scandal!" beklagad lxiga vänner kunde inte annat än hålla med. Ville jag kanske att de kollade upp något annat hotell till mig? Nej, nu har jag inte tid att syssla med det här, utropade jag argt och ursäktade mig med att jag va tvungen att packa. Hmm...borde man packa med sitt duntäcke? Man vet ju av erfarenhet vilka äckliga filtar de har på sådana hotell...
Flygresan var en mardröm dit. På Charles De Gaulle flygplatsen fick jag vänta tillsammans med 100 svettiga greker vid ett band där tre flygs bagage sammtidigt skulle lämnas ut. Efter en timme undrade jag förargat vad som försegick, och bad en stilla bön att inte en äcklig grek nu var påväg bort med min väska till Gud vet var. Dagens kloka ord: Res aldrig med en svart Samsonite. Tillslut hade mitt band tydligen ändrats, och när jag frenetiskt såg mig omkring fick jag syn på min väska, som ensamt och förvirrat låg på ett band ett tiotal meter därifrån. En grek sågs titta på den intresserat, och lyfte på den lite för att kontrollera innehållet. Snabbt som Ikaros flög jag dit och tog väskan i mitt beslag. Greken stirrade irriterat på mig och lunkade iväg med en tzatzikidoft hängande över sig.
Väl i Paris njöt jag istället av den söta doften av en "Rose Paradis"-smoothie på Paradis du Fruit tillsammans med Johanna. Solen sken, vi satt på George V och njöt av en sallad och livet var underbart. Det kändes som vanligt och jag kände att det knappt gått någon tid alls sen sist. Efter en god lunch, spatserade vi bort till Hermés, och sedan galleries Lafayettes och Chloé, där jag hittade höstens väska.
Lördag kväll vill jag inte ens kommentera. Dem jag ringde gråtandes från Champs Elyssees kl 02.30 vet. Det räcker. På långa vägar.
Anyways, söndag kväll var roligare. Aboudi ringde, tillbaka från London och frågade om jag ville ta en drink. Sure, pick me up. Vi körde runt ett tag, pratade om sommaren i St Tropez och Cannes och vad alla skulle göra til hösten. Tillslut stannade vi på Bound, och beställde in en stor sshi tallrik. Jag "som inte ens va speciellt hungrig" vräkte i mig hela tallriken. Aboudi tappade mest sina chopsticks på golvet.
Under måndagen gick jag på min rendez-vous. Trots en del missförstånd och metro strapatser, tror jag nog att det ska ordna sig med mitt jobb. Väntar med spänning på att de ska ringa!
Under måndagen spenderade jag många timmar på Champs Elyssés. Gick nog upp och ner ca 10 ggr, för att jag inte ville gå för långt bort från mitt hotell, där jag lämnat min väska under dagen. Kollade in på Louis Vuitton för att kolla ngn utställning, men där höll de på att bygga om. Hjälpte Johanna bära sina shoppingkassar bort till metron och gick en sväng i Parc Clemenceau. Solen sken, en orkester spelade Edith Piaff "Under Paris himmel" , däremot kände jag mig snarare i himmelriket självt. Innan jag steg på shuttlebussen på Avenue Carnot kastade jag en blick mot Triumfbågen och tänkte för mig själv: Vi ses snart igen, Paris.